Jag ångrar och jag önskar

~
 
Ibland börjar jag tänka på hur mycket jag har förändrats på ett år, på två år och på tre år. Det är helt sjukt egentligen. Jag är som en helt annan människa nu jämfört med då. Jag vet att mycket har att göra med min flytt hemifrån när jag började gymnasiet. Inte bara ny skola - nya vänner, ny bostad och en helt ny stad. Det var många förändringar på samma gång och det var något som tvingade mig långt utanför min comfort zone. 
 
Jag växte upp i en relativt liten stad och gick på en ganska liten skola. Av egen erfarenhet kan jag säga att en mindre skola innebär att det är svårare att vara sig själv och sticka ut. På grund av nu att jag går i en stor skola med många elever, och på grund av dem jag umgås med idag har jag inga problem med att ha kjol till skolan varje dag, eller att bära läppstift och lösögonfransar. Jag vet inte om det låter konstigt, som om det inte skulle vara något speciellt. Men i grundskolan var det just det - konstigt. Om man så satte på dig det mest naturligaste läppstiftet var det alltid någon som kommenterade det, ingen förolämpning, men ingen komplimang heller. Och hade jag någonsin kommit med lösögonfransar till skolan hade ingen kunnat vara tyst, utan tvekan. Det var som om man inte fick se ut som om man försökte för mycket, jag vet inte. 
 
Men idag har jag inga problem med det här, jag har på mig vad jag vill och så är det med det. Anledningen till det är väl för att skolan jag går på är mycket mer förlåtande (plus att jag går estet, hahah!), men mest har det nog att göra med att jag har växt som person. Jag är mycket mer självsäker idag och jag bryr mig mycket mindre om vad folk tycker om mig och mitt utseende. 
 
Så man ska väl egentligen inte ångra någonting, man kommer alltid att titta tillbaka och se hur man växt som person och undra varför man gjorde eller inte gjorde någonting. Men ibland önskar jag att jag kunde ta tag i 14-åriga Idas axlar, ruska om henne lite och tala om för henne att bara vara sig själv, ha på sig vad hon vill och skita i vad alla andra säger och tycker. 







Kommentarer
Lili

Det viktigaste är ju att göra sig själv nöjd, inte andra. Dessutom blir vissa ALDRIG nöjda. Så hur du än hade gjort som 14-åring är det stor risk att de hittat något att klaga på ändå. Ännu en anledning att bara tänka på vad man själv trivs med. :) sjukt bra att du hittat dig själv mera nu, och att du blivit självsäkrare! Det är verkligen en underbar känsla. Och jag känner så väl igen det där med att folk kollade konstigt på en om man bar kjol eller läppstift. Det var precis samma sak där jag bodde, på landet.

Svar: Ja, du har så rätt. Folk hittar ändå något att klaga på, man får bara köra på sitt eget race. :)
Ida

2016-02-20 | 17:03:50
BLOG: http://zilverka.blogg.se/

WRITE YOUR COMMENT HERE:


name:


e-mail address:


blog address:


comment:

Trackback


» så trevligt att du hittade hit!
jag är en kaffeberoende boknörd med passion för grafisk design. här kan du läsa om sådant jag älskar och sådant jag tänker på. «




Ida Eriksson, 20
LULEÅ

mer om mig.